Det var en solig höstmorgon och Bud hade precis avslutat sitt pass med att lasta bagage på Newarks flygplats. Han var helt slut och med en vikt på över hundra kilo och en 20-årings hunger bestämde han sig för att stanna på vägen och äta en hink grillad kyckling på KFC. Senare skulle han in till södra Manhattan för att köpa serietidningar och därefter upp till Harlem för att spela TV-spelet Mario Cart på Nintendo 64 hemma hos några vänner. Så blev det inte. När det första planet flög in i World Trade Center trodde han inte på det. När det andra planet flög in förstod han inte.
- Jag fattade ingenting. Jävla skit alltså. Jag spenderade resten av dagen med att spela in nyheterna på VHS. Jag har tre, fyra timmar band men jag har inte tittat på det. Det är för jobbigt.
De senaste tre år åren har Bud kört svarttaxi mellan Newarks flygplats och Manhattan. Han börjar dagen med att äta något till frukost, gärna våfflor med lönnsirap. Sen kör han de tio minuterna hemifrån till flygplatsen i sin mörkblåa Chevrolet Caprice från 1993 som han köpte begagnad för två år sedan. Även om bilen är gammal och sliten så håller han den fräsch och tvättar den ofta. En gång i veckan så stannar hos sin kusin som har en frisersalong på vägen. Hon brukar trimma hans svarta skägg och det korta krulliga svarta håret. Bud har en vit slarvigt struken skjorta med små korta avklippta hårstrån i nacken som vittnar om att han idag hälsade på hos sin kusin. Hans tunga kropp är bara 170 centimeter lång och i de pösiga ljusblåa jeansen får han ett fyrkantigt utseende. Skorna, svarta skinnskor, är gamla men nyputsade.
På flygplatsen står han och spanar i ankomsthallen. Han försöker bedöma vilka som skulle vilja anlita honom, en svart man på 115 kilo kan avskräcka vissa så han väljer gärna små sällskap på tre, fyra yngre män, det är inte lika oroliga av sig.
- Jag brukar säga 80 dollar till Manhattan, sen kan de pruta ned till 50. Kunderna betalar tullavgiften på åtta dollar i Lincoln Tunnel.
Det blir framgång direkt. Tre australiensiska killar från Melbourne nappar och de kommer överens om priset 60 dollar. Ute vid parkeringen syns en tveksamhet i deras ansikten vid åsynen av Buds bil som saknar taxiskyltar. De säger ingenting och lugnas av Buds glada hjälpsamma leende. Bud pratar som en trumvirvel slagen av en trummis med för mycket energi. Hela tiden berättar han nya historier, diskuterar film och ger killarna råd om hur de ska ragga brudar på bästa sätt.
- Var inte rädd att viska tjejerna i örat och var kaxig. You've gotta play the game, du måste spela spelet, säger han.
Enda gången hans röst inte hörs är när den överröstas av motorljud från lastbilar i Lincoln tunneln. Även i tunneln är tre av fyra fönster helt öppna, det fjärde är trasigt annars skulle även det vara öppet.
Killarna är nöjda med underhållningen efter en timme långa resan. Bud brukar jobba åtta timmar per dag, tio om det går segt. Fyra, fem turer per dag vill han hinna med och gör han det tjänar han ungefär 30 000 kronor i månaden. Hur mycket han betalar i skatt vill han inte prata om. Han vill tjäna ihop så mycket som möjligt innan sommaren för då ska han inte jobba. Bud är säker på att på att det kommer bli en farlig sommar med mycket våld.
- Det är ekonomin. Många fattiga förlorar sina jobb och före detta brottslingar som börjat jobba kommer tvingas tillbaka in i brottsligheten. Då kommer det bli bråk med dem som tagit över, det vill jag inte vara i närheten av, säger han.
Innan den blåa taxin åker in i Lincoln tunneln för femte gången för dagen tittar Bud mot New Yorks skyline tystnar han och tänker på elfte september. Han tänker tillbaka på en körningen han fick en mörk vinterkväll för något år sedan. En vit man med svart hår i 40 års åldern. Mannen berättar under resan att han var i det andra tornet när det första planet flög in. Han kände hur hela huset skakade. Han fick panik och sprang nedför trapporna. Folk sa att han skulle ta det lugnt. Han fortsatte panikslagen att springa. De dog och han klarade sig.
- I sommar så ska inte jag jobba, jag är rädd att det kommer hända något. Jag kommer att springa, säger Bud.
Christopher Gimling Shaftoe
onsdag 13 maj 2009
söndag 29 mars 2009
Vattenfall satsar på fossila bränslen och en miljökampanj
Med en ny reklamkampanj vill statligt ägda Vattenfall visa att de tar sitt ansvar i klimatfrågan. Samtidigt ser Greenpeace dem som Sveriges största miljöbov. Statliga Vattenfall har under de senaste tio åren blivit en av Europas största elproducenter och investerar årligen över fyra miljarder kronor i kolkraft.
En isbjörn simmar ansträngt runt i vattnet. Isberg faller sönder och inte ett isflak syns så lång ögat kan nå. Men sedan händer något. Många små signaturer bildar snö och kyler ner vattnet. Snart kan isbjörnen springa runt lycklig och leka i snön.
Detta är vattenfalls nya reklamfilm som uppmanar till att man ska skriva på deras manifest för en bättre miljö. Samtidigt släpper vattenfall ensamt ut mer koldioxid än hela resten av Sverige tillsammans.
– Här försöker Vattenfall utmåla sig som om de vore världsnaturfonden. Jag tror inte att folk kommer går på det, säger Martina Krueger.
På Vattenfalls hemsida har över 30 000 personer skrivit under manifestet men i forumet pågår en intensiv debatt om trovärdigheten i kampanjen med tanke på hur Vattenfall agerar som företag. Nästan hälften av alla inlägg är starkt kritiska till kampanjen. Diskussionen börjar i hur vattenfall gått från att vara ett svenskt företag som sysslar med vattenkraft till att som idag till ha 46 % av sin energi produktion från fossila bränslen.
Vattenfall expanderar från Sverige ut i Europa
Det var i samband med avregleringen av den svenska energimarknaden 1996 som Vattenfall inledde sin expansion. Man köpte nätbolag i Finland och öppnade kontor i Hamburg. Året efter utrycktes visionen att bli ett ledande europeiskt kraftbolag. När även den tyska elmarknaden avreglerades 1998 köpte Vattenfall in sig i några stora östtyska elbolag och gick även in i den polska elmarknaden med köp av kolkraftverk.
Efter ytterligare några köp av företag i Tyskland så kom en kritikstorm att skaka vattenfall och debatten blossade även upp i Sveriges riksdag. Kritiken berodde på att i samband med uppköpet av kol- och gruvbolag i Jänschwalde så kom man att fullfölja flytten av en liten by för att komma åt kolen. Befolkningen i byn Horno var utom sig och svenska Uppdrag Granskning gjorde en serie reportage som även uppmärksammades i andra stora medier. Miljöpartiet kritiserade den dåvarande socialdemokratiska regeringen hårt för att den inte ingrep. Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Moderaterna sköt ifrån sig allt ansvar. Man menade att det var ”upp till Vattenfalls ledning och styrelse att besluta i frågan om den operativa verksamheten i Tyskland”. Samtidigt försvarade man Vattenfall och hänvisade också till att tysk lagstiftning faktiskt följdes. I slutet av 2005 lämnade de sista boende Horno som sedan dess har varit ett av Vattenfalls kolfält.
Nu hotas återigen östtyska byar, då Vattenfall planerar att utvinna mer kol från den rika marken. Men det låter likadant från politikerna, fast nu har folkpartiet, som tidigare var starkt kritiska, bytt position.
– Så länge man följer den tyska lagstiftningen så gör inte Vattenfall något fel, säger Karin Pilsäter (fp) ordförande i näringsutskottet.
Idag har Vattenfall nått en ledande position bland europeiska kraftbolag. Den största delen av energin kommer från den tyska kolkraften och det är ett ständigt tryck från miljöorganisationer på företaget att ändra riktning. Som helägt statligt bolag så har riksdagen ställt vissa krav på att man ska investera i förnybara bränslen vilket man också gör.
Mellan 2006 och 2007 mer än fördubblades vindkraftproduktionen och den ger nu drygt en terrawatt timme energi. Detta ska enligt mål från riksdagen öka till 17 TWh till 2016. Drygt två miljarder investeras i förnybara energikällor och vattenkraft.
Detta kan dock ställas i relation till utvecklingen inom kolkraft. Man utvinner nästan 78 TWh energi, alltså ungefär sextio gånger så mycket från kolkraft som från vindkraft och Vattenfall investerade dubbelt så mycket, över fyra miljarder kronor på fossila bränslen.
Christopher Ödmann (mp) som sitter i näringsutskottet är kritisk.
– Man kan ju se att det inte är rätt väg att gå om man ska minska sitt koldioxidutsläpp. Riksdagen måste ställa hårdare miljökrav på Vattenfall, kolkraft och kärnkraft behöver fasas ut och ersättas med förnyelsebara energikällor.
I regeringsförklaringen från när alliansen kom till makten står det ”Sveriges miljöarbete ska vägledas av ambitiösa miljö- och klimatmål, och följas av tydliga handlingsplaner.”
Karin Pilsäter (fp) förklarar varför det inte ställs hårdare krav. Hon är även här inne på att det är de tyska lagarna och miljökraven som Vattenfall ska följa och att det inte är säkert att det skulle bli bättre bara för att Vattenfall skulle avveckla kolkraften.
– Det skulle inte släppas ut mindre koldioxid om något annat företag drev anläggningarna istället för Vattenfall, säger hon och fortsätter att förklara att det är svårt för riksdagen att ställa högre krav på Vattenfall eftersom de agerar utanför Sverige.
– De agerar på en konkurrensutsatt marknad och kan då inte arbeta efter andra regler.
Christopher Ödmann (mp) håller inte med.
– Nuvarande regeringen måste följa sina egna ambitioner och då gäller det att ta Vattenfall i en annan riktning. Vattenfall kan med sin reklamkampanj lura en och annan att de satsar på miljön men för regeringen blir det pinsamt.
Christopher Gimling Shaftoe 2008-10-10
Fakta:
Vattenfall ägs till hundra procent av den svenska staten.
Vattenfall producerade förra året 167,6 TWh energi.
36,6 TWh från vattenkraft
1,3 TWh från vindkraft
0,6 TWh från biobränslen
51,3 TWh från kärnkraft
77,7 TWh från fossila bränslen
I år kommer Sverige få ungefär åtta miljarder kronor i avkastning från vattenfall, detta utöver skatteintäkter.
Källa: Vattenfalls årsredovisning 2007
En isbjörn simmar ansträngt runt i vattnet. Isberg faller sönder och inte ett isflak syns så lång ögat kan nå. Men sedan händer något. Många små signaturer bildar snö och kyler ner vattnet. Snart kan isbjörnen springa runt lycklig och leka i snön.
Detta är vattenfalls nya reklamfilm som uppmanar till att man ska skriva på deras manifest för en bättre miljö. Samtidigt släpper vattenfall ensamt ut mer koldioxid än hela resten av Sverige tillsammans.
– Här försöker Vattenfall utmåla sig som om de vore världsnaturfonden. Jag tror inte att folk kommer går på det, säger Martina Krueger.
På Vattenfalls hemsida har över 30 000 personer skrivit under manifestet men i forumet pågår en intensiv debatt om trovärdigheten i kampanjen med tanke på hur Vattenfall agerar som företag. Nästan hälften av alla inlägg är starkt kritiska till kampanjen. Diskussionen börjar i hur vattenfall gått från att vara ett svenskt företag som sysslar med vattenkraft till att som idag till ha 46 % av sin energi produktion från fossila bränslen.
Vattenfall expanderar från Sverige ut i Europa
Det var i samband med avregleringen av den svenska energimarknaden 1996 som Vattenfall inledde sin expansion. Man köpte nätbolag i Finland och öppnade kontor i Hamburg. Året efter utrycktes visionen att bli ett ledande europeiskt kraftbolag. När även den tyska elmarknaden avreglerades 1998 köpte Vattenfall in sig i några stora östtyska elbolag och gick även in i den polska elmarknaden med köp av kolkraftverk.
Efter ytterligare några köp av företag i Tyskland så kom en kritikstorm att skaka vattenfall och debatten blossade även upp i Sveriges riksdag. Kritiken berodde på att i samband med uppköpet av kol- och gruvbolag i Jänschwalde så kom man att fullfölja flytten av en liten by för att komma åt kolen. Befolkningen i byn Horno var utom sig och svenska Uppdrag Granskning gjorde en serie reportage som även uppmärksammades i andra stora medier. Miljöpartiet kritiserade den dåvarande socialdemokratiska regeringen hårt för att den inte ingrep. Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Moderaterna sköt ifrån sig allt ansvar. Man menade att det var ”upp till Vattenfalls ledning och styrelse att besluta i frågan om den operativa verksamheten i Tyskland”. Samtidigt försvarade man Vattenfall och hänvisade också till att tysk lagstiftning faktiskt följdes. I slutet av 2005 lämnade de sista boende Horno som sedan dess har varit ett av Vattenfalls kolfält.
Nu hotas återigen östtyska byar, då Vattenfall planerar att utvinna mer kol från den rika marken. Men det låter likadant från politikerna, fast nu har folkpartiet, som tidigare var starkt kritiska, bytt position.
– Så länge man följer den tyska lagstiftningen så gör inte Vattenfall något fel, säger Karin Pilsäter (fp) ordförande i näringsutskottet.
Idag har Vattenfall nått en ledande position bland europeiska kraftbolag. Den största delen av energin kommer från den tyska kolkraften och det är ett ständigt tryck från miljöorganisationer på företaget att ändra riktning. Som helägt statligt bolag så har riksdagen ställt vissa krav på att man ska investera i förnybara bränslen vilket man också gör.
Mellan 2006 och 2007 mer än fördubblades vindkraftproduktionen och den ger nu drygt en terrawatt timme energi. Detta ska enligt mål från riksdagen öka till 17 TWh till 2016. Drygt två miljarder investeras i förnybara energikällor och vattenkraft.
Detta kan dock ställas i relation till utvecklingen inom kolkraft. Man utvinner nästan 78 TWh energi, alltså ungefär sextio gånger så mycket från kolkraft som från vindkraft och Vattenfall investerade dubbelt så mycket, över fyra miljarder kronor på fossila bränslen.
Christopher Ödmann (mp) som sitter i näringsutskottet är kritisk.
– Man kan ju se att det inte är rätt väg att gå om man ska minska sitt koldioxidutsläpp. Riksdagen måste ställa hårdare miljökrav på Vattenfall, kolkraft och kärnkraft behöver fasas ut och ersättas med förnyelsebara energikällor.
I regeringsförklaringen från när alliansen kom till makten står det ”Sveriges miljöarbete ska vägledas av ambitiösa miljö- och klimatmål, och följas av tydliga handlingsplaner.”
Karin Pilsäter (fp) förklarar varför det inte ställs hårdare krav. Hon är även här inne på att det är de tyska lagarna och miljökraven som Vattenfall ska följa och att det inte är säkert att det skulle bli bättre bara för att Vattenfall skulle avveckla kolkraften.
– Det skulle inte släppas ut mindre koldioxid om något annat företag drev anläggningarna istället för Vattenfall, säger hon och fortsätter att förklara att det är svårt för riksdagen att ställa högre krav på Vattenfall eftersom de agerar utanför Sverige.
– De agerar på en konkurrensutsatt marknad och kan då inte arbeta efter andra regler.
Christopher Ödmann (mp) håller inte med.
– Nuvarande regeringen måste följa sina egna ambitioner och då gäller det att ta Vattenfall i en annan riktning. Vattenfall kan med sin reklamkampanj lura en och annan att de satsar på miljön men för regeringen blir det pinsamt.
Christopher Gimling Shaftoe 2008-10-10
Fakta:
Vattenfall ägs till hundra procent av den svenska staten.
Vattenfall producerade förra året 167,6 TWh energi.
36,6 TWh från vattenkraft
1,3 TWh från vindkraft
0,6 TWh från biobränslen
51,3 TWh från kärnkraft
77,7 TWh från fossila bränslen
I år kommer Sverige få ungefär åtta miljarder kronor i avkastning från vattenfall, detta utöver skatteintäkter.
Källa: Vattenfalls årsredovisning 2007
lördag 28 mars 2009
Ansvar försvinner när underentreprenör tar över
När Svenska bostäder lade ut centrumbygget i Vällingby på entreprenad så följde ansvaret för de anställda med till underentreprenörerna. Varken Svenska Bostäder, organisatören Projektbyrån eller underentreprenören Carl Byggare AB anser sig ha något ansvar för vad som hänt bröderna Garay. Och eftersom bröderna Garays arbetsgivare Gustavo Timo AB gått under jorden så finns ingen ansvarig.
När Svenska Bostäder anlitade Carl Byggare AB för att göra vissa rivningsarbeten på bygget i Vällingby centrum följde arbetsgivaransvaret och därmed arbetsmiljöansvaret med, det delegerades till nästa leverantör.
Svenska bostäders informationschef Sandra Plavinskis förklarar det
– Det vi är ansvariga för är att vår relation till Carl Byggare är korrekt. Sen är det Carl Byggares ansvar att deras relation till nästa underleverantör är korrekt. Vi har ju ingen skuld i att personer begår kriminella handlingar. Vi tycker att vi har gjort oerhört mycket för att undvika att något sådant ska hända. Men att någon kriminellt tar sig in på en arbetsplats ett bygge som är stängt för det här var efter arbetstid är svårt att stoppa.
Trots att det var olagligt så polisanmälde man ingenting. Hon anser att det inte var deras uppgift att göra det utan att det var längre ner i entreprenörsleden det skulle ske.
Håkan Sparrdal, personalansvarig hos Carl Byggare anse inte att företaget har något ansvar eftersom han menar att de inte visste om vad som pågick.
– Vi visste inte att de var där så det är den personen som tagit dit dem, helt enkelt GTAB.
Systemfel
Krister Strömberg hos Byggettan som hjälpt bröderna Garay, anser att det är ett systemfel.
– Problemet ligger i systemet. Det är en affärsidé att får saker gjorda billigt. Om du inte kan tänka dig göra det för en viss summa så hyr du in någon som kan det och så vidare. Det är inte så att de billigare entreprenörerna har någon magisk formel för att få det att bli billigare utan de hyr in underleverantörer och så blir det såhär, säger han.
Även Sylvia Lindgren (S) i arbetsmarknadsutskottet anser att det kan vara fel på systemet.
– När det är så många underentreprenörer, borde det vara så att det alltid är huvudentreprenören är ansvarig för arbetsmiljön, sa hon en intervju med John Antonsson förra hösten.
Christopher Gimling Shaftoe 2009-02-02
När Svenska Bostäder anlitade Carl Byggare AB för att göra vissa rivningsarbeten på bygget i Vällingby centrum följde arbetsgivaransvaret och därmed arbetsmiljöansvaret med, det delegerades till nästa leverantör.
Svenska bostäders informationschef Sandra Plavinskis förklarar det
– Det vi är ansvariga för är att vår relation till Carl Byggare är korrekt. Sen är det Carl Byggares ansvar att deras relation till nästa underleverantör är korrekt. Vi har ju ingen skuld i att personer begår kriminella handlingar. Vi tycker att vi har gjort oerhört mycket för att undvika att något sådant ska hända. Men att någon kriminellt tar sig in på en arbetsplats ett bygge som är stängt för det här var efter arbetstid är svårt att stoppa.
Trots att det var olagligt så polisanmälde man ingenting. Hon anser att det inte var deras uppgift att göra det utan att det var längre ner i entreprenörsleden det skulle ske.
Håkan Sparrdal, personalansvarig hos Carl Byggare anse inte att företaget har något ansvar eftersom han menar att de inte visste om vad som pågick.
– Vi visste inte att de var där så det är den personen som tagit dit dem, helt enkelt GTAB.
Systemfel
Krister Strömberg hos Byggettan som hjälpt bröderna Garay, anser att det är ett systemfel.
– Problemet ligger i systemet. Det är en affärsidé att får saker gjorda billigt. Om du inte kan tänka dig göra det för en viss summa så hyr du in någon som kan det och så vidare. Det är inte så att de billigare entreprenörerna har någon magisk formel för att få det att bli billigare utan de hyr in underleverantörer och så blir det såhär, säger han.
Även Sylvia Lindgren (S) i arbetsmarknadsutskottet anser att det kan vara fel på systemet.
– När det är så många underentreprenörer, borde det vara så att det alltid är huvudentreprenören är ansvarig för arbetsmiljön, sa hon en intervju med John Antonsson förra hösten.
Christopher Gimling Shaftoe 2009-02-02
Papperslöse Biterman sanerade asbest utan skydd
Biterman Garay arbetade under hösten 2007 tillsammans med sin bror och fyra andra papperslösa med att skära bort asbest på Svenska bostäders ombyggnation av Vällingby centrum. De hade ingen skyddsutrustning eller rättigheter och fick inte ut den lön de blivit lovade, facket blev räddningen.
– Det finns många andra som utnyttjas i Sverige, säger Biterman Garay.
Jag träffar Biterman i hans lägenhet där han bor i andrahand med sin fru hennes son och deras gemensamma dotter. För Biterman har livet förändrats till det positivare. Han har fått uppehållstillstånd, en heltidstjänst med schyssta villkor och om en vecka anländer hans bror Roberto som arbetade med honom med asbestsaneringen i Vällingby centrum.
Det var i maj 2006 som han kom i kontakt med Timo som drev rivningsfirman GTAB (Gustavo Timo AB). Jobbet fick han med hjälp av brodern Roberto som redan arbetade där. Under den här var Biterman papperslös och saknade uppehållstillstånd i Sverige. Arbetet hos Timo var hårt och ojämlikt. Han fick inte någon semester ersättning och anklagades av Timo för att ha stulit arbetsmaskiner från företaget under en period då han inte arbetade.
– Timo hotade mig med att ringa migrationsverket men jag sa att då skulle de få reda på att jag arbetat olagligt för Timo, berättar han.
GTAB fick under hösten 2007 dubbla uppdrag, istället för att tacka nej till det ena valde Timo att låta sina anställda dubbelarbeta. Bröderna och fyra andra bolivianer arbetade på dagtid i Högdalen, på kvällarna kördes de till Vällingby för att arbeta med rivningsarbete. Uppdraget i Vällingby hade Gustavo Timo AB fått från företaget Carl Byggare, en underentreprenör till kommunala bostadsbolaget Svenska bostäder.
Sanerade asbest
Med knivar och utan någon som helst skyddsutrustning skar de sex bolivianerna bort det de senare skulle få veta var asbest. För att hantera det numera totalförbjudna cancerframkallande materialet asbest krävs både utbildning och skyddsutrustning. Något som saknades. När en svensk rörmokare varnade dem för att det var farligt och berättade att det var asbest blev Biterman oroligt
– Jag sa till Timo att jag inte vill jobba med asbest, att jag behöver ansiktsmask, men jag fick ingenting. Timo sa att vill du inte jobba så ska jag sparka dig. Vad skulle jag göra jag måste jobba, berättar Biterman.
Dagarna började sju på morgonen ute i Högdalen, först runt midnatt fick de sluta arbeta och när Biterman kom hem duschade och schamponerade han sig noggrant flera gånger. Ändå drabbades han av en klåda som fortfarande besvärar honom. Den enda rast han fick räckte till att köpa en hamburgare eller annan mat som han åt med asbesten runt omkring sig, något fikarum var det inte tal om.
Tiden var väldigt tung och när Biterman berättar om det kommer ett mörker över hans ansikte. Leendet han haft när han hjälpt tio månader gamla dotter försöka gå är som bortblåst och hans fru Sofia förklarar.
– Han har mått väldigt dåligt, han har inte ens velat säga allt om hur han mår till mig, förklarar hon.
Vändning
Vändningen kom när Biterman hade fått sitt uppehållstillstånd. Timo meddelade i januari 2008 att bröderna nu skulle få arbeta mycket mindre, det var tal om varannan vecka utan några garantier. Sofia ringde då facket som både Roberto och Biterman varit med i sedan de sökt uppehållstillstånd första gången. Efter det samtalet började det hända saker, facket satte press på arbetsgivaren i Högdalen, Jörgensens Rör och ordnade så att bröderna fick en provanställning där.
– Det blev bättre där, vi fick betalda arbetskläder och bra villkor. Men Timo var kvar på arbetsplatsen och styrde och ställde. Sedan efter fyra månader så fick vi höra att vi inte skulle få arbeta kvar, trots att vi bara veckan innan fått höra att det fanns jobb, berättar han.
Under våren 2008 hade SVT-journalisten Stina Blomgren arbetat med att avslöja härvan. Det blev ett krismöte med facket, Projektbyrån som anlitats av Svenska bostäder för att organisera bygget, underentreprenören Carl Byggare och bröderna Garay. Även Timo kallades till mötena men vid det laget hade han sålt sin firma och försvunnit. GTAB gick snart i konkurs och bröderna kunde få ut 39 000 kronor var för förlorad arbetsinkomst. Även Jörgensens Rör betalade ut en mindre summa pengar.
Nu har Biterman en fast anställning med bra villkor och om en vecka ska brodern Roberto komma tillbaka efter att fått återvända till Boliva. Även Roberto har fått uppehållstillstånd och har arbete på samma firma som Biterman. Det ser bättre ut nu för familjen Garay men liknande saker förekommer runt om i Sverige.
– Jag vill att alla som arbetar på byggen är vaksamma för sådant som händer. De kan se så att det inte är någon som utsätts för liknande saker. Ingen ska behöva ha det så här, säger Biterman innan jag går.
Christopher Gimling Shaftoe 2009-02-02
Fakta asbest:
Asbest är ett byggmaterial som tidigare var vanligt som värmeisolering. Sedan 1982 är asbest totalförbjudet i Sverige men kan fortfarande förekomma i byggnader uppförda före 1977. Hos arbetsmiljöverket finns en rad regleringar för hantering av asbest. Bland annat är det hårda krav på vilken skyddsutrustning som ska användas. Enligt socialstyrelsens cancerregister avlider fortfarande ungefär 100 personer årligen av cancer orsakad av asbestexponering.
Källa: Arbetsmiljöverket
– Det finns många andra som utnyttjas i Sverige, säger Biterman Garay.
Jag träffar Biterman i hans lägenhet där han bor i andrahand med sin fru hennes son och deras gemensamma dotter. För Biterman har livet förändrats till det positivare. Han har fått uppehållstillstånd, en heltidstjänst med schyssta villkor och om en vecka anländer hans bror Roberto som arbetade med honom med asbestsaneringen i Vällingby centrum.
Det var i maj 2006 som han kom i kontakt med Timo som drev rivningsfirman GTAB (Gustavo Timo AB). Jobbet fick han med hjälp av brodern Roberto som redan arbetade där. Under den här var Biterman papperslös och saknade uppehållstillstånd i Sverige. Arbetet hos Timo var hårt och ojämlikt. Han fick inte någon semester ersättning och anklagades av Timo för att ha stulit arbetsmaskiner från företaget under en period då han inte arbetade.
– Timo hotade mig med att ringa migrationsverket men jag sa att då skulle de få reda på att jag arbetat olagligt för Timo, berättar han.
GTAB fick under hösten 2007 dubbla uppdrag, istället för att tacka nej till det ena valde Timo att låta sina anställda dubbelarbeta. Bröderna och fyra andra bolivianer arbetade på dagtid i Högdalen, på kvällarna kördes de till Vällingby för att arbeta med rivningsarbete. Uppdraget i Vällingby hade Gustavo Timo AB fått från företaget Carl Byggare, en underentreprenör till kommunala bostadsbolaget Svenska bostäder.
Sanerade asbest
Med knivar och utan någon som helst skyddsutrustning skar de sex bolivianerna bort det de senare skulle få veta var asbest. För att hantera det numera totalförbjudna cancerframkallande materialet asbest krävs både utbildning och skyddsutrustning. Något som saknades. När en svensk rörmokare varnade dem för att det var farligt och berättade att det var asbest blev Biterman oroligt
– Jag sa till Timo att jag inte vill jobba med asbest, att jag behöver ansiktsmask, men jag fick ingenting. Timo sa att vill du inte jobba så ska jag sparka dig. Vad skulle jag göra jag måste jobba, berättar Biterman.
Dagarna började sju på morgonen ute i Högdalen, först runt midnatt fick de sluta arbeta och när Biterman kom hem duschade och schamponerade han sig noggrant flera gånger. Ändå drabbades han av en klåda som fortfarande besvärar honom. Den enda rast han fick räckte till att köpa en hamburgare eller annan mat som han åt med asbesten runt omkring sig, något fikarum var det inte tal om.
Tiden var väldigt tung och när Biterman berättar om det kommer ett mörker över hans ansikte. Leendet han haft när han hjälpt tio månader gamla dotter försöka gå är som bortblåst och hans fru Sofia förklarar.
– Han har mått väldigt dåligt, han har inte ens velat säga allt om hur han mår till mig, förklarar hon.
Vändning
Vändningen kom när Biterman hade fått sitt uppehållstillstånd. Timo meddelade i januari 2008 att bröderna nu skulle få arbeta mycket mindre, det var tal om varannan vecka utan några garantier. Sofia ringde då facket som både Roberto och Biterman varit med i sedan de sökt uppehållstillstånd första gången. Efter det samtalet började det hända saker, facket satte press på arbetsgivaren i Högdalen, Jörgensens Rör och ordnade så att bröderna fick en provanställning där.
– Det blev bättre där, vi fick betalda arbetskläder och bra villkor. Men Timo var kvar på arbetsplatsen och styrde och ställde. Sedan efter fyra månader så fick vi höra att vi inte skulle få arbeta kvar, trots att vi bara veckan innan fått höra att det fanns jobb, berättar han.
Under våren 2008 hade SVT-journalisten Stina Blomgren arbetat med att avslöja härvan. Det blev ett krismöte med facket, Projektbyrån som anlitats av Svenska bostäder för att organisera bygget, underentreprenören Carl Byggare och bröderna Garay. Även Timo kallades till mötena men vid det laget hade han sålt sin firma och försvunnit. GTAB gick snart i konkurs och bröderna kunde få ut 39 000 kronor var för förlorad arbetsinkomst. Även Jörgensens Rör betalade ut en mindre summa pengar.
Nu har Biterman en fast anställning med bra villkor och om en vecka ska brodern Roberto komma tillbaka efter att fått återvända till Boliva. Även Roberto har fått uppehållstillstånd och har arbete på samma firma som Biterman. Det ser bättre ut nu för familjen Garay men liknande saker förekommer runt om i Sverige.
– Jag vill att alla som arbetar på byggen är vaksamma för sådant som händer. De kan se så att det inte är någon som utsätts för liknande saker. Ingen ska behöva ha det så här, säger Biterman innan jag går.
Christopher Gimling Shaftoe 2009-02-02
Fakta asbest:
Asbest är ett byggmaterial som tidigare var vanligt som värmeisolering. Sedan 1982 är asbest totalförbjudet i Sverige men kan fortfarande förekomma i byggnader uppförda före 1977. Hos arbetsmiljöverket finns en rad regleringar för hantering av asbest. Bland annat är det hårda krav på vilken skyddsutrustning som ska användas. Enligt socialstyrelsens cancerregister avlider fortfarande ungefär 100 personer årligen av cancer orsakad av asbestexponering.
Källa: Arbetsmiljöverket
Dålig affär att utbilda sig in i kvinnodominerade yrken
Att utbilda sig behöver inte innebära högre lön och i vissa fall kan det bli så att studenten förlorar på att utbilda sig. Särskilt i kvinnodominerade yrken, som socionom och sjuksköterska, är risken stor att man rent ekonomisk förlorar på att utbilda sig. Däremot finns det andra vinster som arbetstrygghet och ett rikare liv.
Thomas Ljunglöf, statistiker på Saco, har forskat i livslöner vilket är den inkomst en person arbetar ihop under en livstid. En högskolestudent arbetar färre år än en person som börjar arbeta direkt efter gymnasiet och behöver en högre inkomst för att komma upp i samma livslön.
¬– I genomsnitt är det en vinstaffär att utbilda sig. Men anledningen till det är att vissa yrkesgrupper som läkare och civilekonom drar upp snittet. Framförallt i kvinnodominerade yrken tjänar man in en högre inkomst under livet om man istället för att utbilda sig börjar arbeta direkt efter gymnasiet, säger han.
Det är alltså inte säkert att man får tillbaka den investering en lång utbildning är, i alla fall inte rent ekonomiskt. Exempel på förlorare är enligt Thomas Ljunglöf socionomer, arbetsterapeuter, sjuksköterskor och bibliotekarier. Dessa är alla kvinnodominerade yrken i kommunal eller landstings regi och detta menar han är ett skäl till den dåliga lönsamheten för utbildningar.
– Det är ett problem med yrken utan konkurrens, då finns inte samma motiv att använda löner för att locka till sig arbetare. Det är dessutom ganska dåliga möjligheter att göra karriär i de här yrkena vilket gör att lönens inte utvecklas i så hög takt.
Lena Emanuelsson, chef på förhandlingssektionen hos Sveriges Kommuner och Landsting tycker att det är ett problem att vissa utbildningar inte skulle löna sig. Hon har svårt att se en lösning.
– Dels så tycker jag att nyexaminerade studenter ska våga ta i lite när de begär en lön. Sen tror inte jag att det här är ett problem som går att lösa snabbt utan att vill man förändra det måste det ske långsiktigt.
Att bara höja löner går inte menar hon.
– Är det så att vårdförbundet förhandlar fram en högre löneutvecklingstakt för sjuksköterskor än andra yrken så måste de andra förbunden inom SKL vara överens om detta. Annars finns en risk att en höjning i ett avtalsområde för med sig en ökning i andra avtalsområden, förklarar hon.
Viggo Tolvgård arbetar som socionom i Norrtälje kommun sedan ett och ett halvt år. Han var medveten om lönen när han påbörjade utbildningen men är inte nöjd med situationen.
– Jag tycker det är dåligt och vill ju ha en högre lön. Men tyvärr ser det ut såhär i kvinnodominerade yrken, vi får aldrig lika hög lön som i yrken som är mansdominerade, säger han.
Anledningen till hans val av utbildning var inte ekonomiska.
– Jag ville utvecklas som person och det har jag verkligen gjort, jag hade inte haft samma kunskap om jag inte valt att utbilda mig, förklarar han.
Men att högskolestudier inte skulle löna sig är det inte tal om hos arbetsförmedlingen. Där finns en annan syn. Malin Blomgren, hos arbetsförmedlingen tycker definitivt att det lönar sig att utbilda sig. Hon menar att Saco:s undersökning är bristfällig eftersom den inte tar hänsyn till arbetslöshet.
– Om du studerar har du en större sannolikhet att få arbete. Det är självklart skillnad mellan olika yrken men rent konkret lönar sig utbildning.
En liknande bild av verkligheten har Moa Neuman som är ordförande för Sveriges förenade studentkårer. Hon menar att högre utbildning tveklöst lönar sig, och för de flesta ekonomiskt.
– Saco räknar inte med arbetslösheten, om en person har högskolestudier bakom sig står denne mycket stabilare på arbetsmarknaden. För personer med gymnasialutbildning är arbetslösheten på 6 %, har man en högskoleutbildning ligger den på 4 % och med en doktorshatt sjunker den till 2 %, säger hon.
Men att det finns vissa yrken där utbildningen kanske inte lönar sig ekonomiskt håller hon med om
– Att det inte skulle löna sig beror på hur man räknar, rent ekonomiskt ligger sjuksköterskor ganska dåligt till och deras löner behöver höjas. Men det finns fler vinster än de rent ekonomiska med att studera. Dels så är sjukskrivningarna färre och sen så mår man bättre i allmänhet, säger Moa Neuman.
Det finns många fler själ än bara de ekonomiska att välja en utbildning. Madelene Tovik har i två år läst till sjuksköterska i Örebro. Hon är medveten om den dåliga lönen och att det kanske inte kommer löna sig ekonomiskt att studera.
– Jag tror nog inte den här utbildningen kommer att löna sig på det sättet, för att jag ska höja min lön behöver jag vidareutbilda mig och då förlorar jag ännu fler år med inkomst. Hon valde utbildningen av helt andra skäl, för sitt intresse att arbeta med människor och för att kunna påverka och rädda liv.
– Det går inte att mäta allt i pengar, studier öppnar nya dörrar och utvecklar mig som människa. Då får jag betalt på det sättet istället, säger hon.
Christopher Gimling Shaftoe 2009-01-08
Thomas Ljunglöf, statistiker på Saco, har forskat i livslöner vilket är den inkomst en person arbetar ihop under en livstid. En högskolestudent arbetar färre år än en person som börjar arbeta direkt efter gymnasiet och behöver en högre inkomst för att komma upp i samma livslön.
¬– I genomsnitt är det en vinstaffär att utbilda sig. Men anledningen till det är att vissa yrkesgrupper som läkare och civilekonom drar upp snittet. Framförallt i kvinnodominerade yrken tjänar man in en högre inkomst under livet om man istället för att utbilda sig börjar arbeta direkt efter gymnasiet, säger han.
Det är alltså inte säkert att man får tillbaka den investering en lång utbildning är, i alla fall inte rent ekonomiskt. Exempel på förlorare är enligt Thomas Ljunglöf socionomer, arbetsterapeuter, sjuksköterskor och bibliotekarier. Dessa är alla kvinnodominerade yrken i kommunal eller landstings regi och detta menar han är ett skäl till den dåliga lönsamheten för utbildningar.
– Det är ett problem med yrken utan konkurrens, då finns inte samma motiv att använda löner för att locka till sig arbetare. Det är dessutom ganska dåliga möjligheter att göra karriär i de här yrkena vilket gör att lönens inte utvecklas i så hög takt.
Lena Emanuelsson, chef på förhandlingssektionen hos Sveriges Kommuner och Landsting tycker att det är ett problem att vissa utbildningar inte skulle löna sig. Hon har svårt att se en lösning.
– Dels så tycker jag att nyexaminerade studenter ska våga ta i lite när de begär en lön. Sen tror inte jag att det här är ett problem som går att lösa snabbt utan att vill man förändra det måste det ske långsiktigt.
Att bara höja löner går inte menar hon.
– Är det så att vårdförbundet förhandlar fram en högre löneutvecklingstakt för sjuksköterskor än andra yrken så måste de andra förbunden inom SKL vara överens om detta. Annars finns en risk att en höjning i ett avtalsområde för med sig en ökning i andra avtalsområden, förklarar hon.
Viggo Tolvgård arbetar som socionom i Norrtälje kommun sedan ett och ett halvt år. Han var medveten om lönen när han påbörjade utbildningen men är inte nöjd med situationen.
– Jag tycker det är dåligt och vill ju ha en högre lön. Men tyvärr ser det ut såhär i kvinnodominerade yrken, vi får aldrig lika hög lön som i yrken som är mansdominerade, säger han.
Anledningen till hans val av utbildning var inte ekonomiska.
– Jag ville utvecklas som person och det har jag verkligen gjort, jag hade inte haft samma kunskap om jag inte valt att utbilda mig, förklarar han.
Men att högskolestudier inte skulle löna sig är det inte tal om hos arbetsförmedlingen. Där finns en annan syn. Malin Blomgren, hos arbetsförmedlingen tycker definitivt att det lönar sig att utbilda sig. Hon menar att Saco:s undersökning är bristfällig eftersom den inte tar hänsyn till arbetslöshet.
– Om du studerar har du en större sannolikhet att få arbete. Det är självklart skillnad mellan olika yrken men rent konkret lönar sig utbildning.
En liknande bild av verkligheten har Moa Neuman som är ordförande för Sveriges förenade studentkårer. Hon menar att högre utbildning tveklöst lönar sig, och för de flesta ekonomiskt.
– Saco räknar inte med arbetslösheten, om en person har högskolestudier bakom sig står denne mycket stabilare på arbetsmarknaden. För personer med gymnasialutbildning är arbetslösheten på 6 %, har man en högskoleutbildning ligger den på 4 % och med en doktorshatt sjunker den till 2 %, säger hon.
Men att det finns vissa yrken där utbildningen kanske inte lönar sig ekonomiskt håller hon med om
– Att det inte skulle löna sig beror på hur man räknar, rent ekonomiskt ligger sjuksköterskor ganska dåligt till och deras löner behöver höjas. Men det finns fler vinster än de rent ekonomiska med att studera. Dels så är sjukskrivningarna färre och sen så mår man bättre i allmänhet, säger Moa Neuman.
Det finns många fler själ än bara de ekonomiska att välja en utbildning. Madelene Tovik har i två år läst till sjuksköterska i Örebro. Hon är medveten om den dåliga lönen och att det kanske inte kommer löna sig ekonomiskt att studera.
– Jag tror nog inte den här utbildningen kommer att löna sig på det sättet, för att jag ska höja min lön behöver jag vidareutbilda mig och då förlorar jag ännu fler år med inkomst. Hon valde utbildningen av helt andra skäl, för sitt intresse att arbeta med människor och för att kunna påverka och rädda liv.
– Det går inte att mäta allt i pengar, studier öppnar nya dörrar och utvecklar mig som människa. Då får jag betalt på det sättet istället, säger hon.
Christopher Gimling Shaftoe 2009-01-08
Nya fyrverkeriregler: ”ett slag i luften”
Efter många klagomål och problem med fyrverkerier så är trycket hårt på politiker och en regeländring är på gång i Huddinge. Det ska krävas tillstånd att avfyra fyrverkerier, ett tillstånd som är väldigt likt det som redan finns.
– Ett slag i luften, säger handläggaren i ärendet Per-Erik Björkman.
300 personer skadas allvarligt varje år och hundar och andra djur får men för livet av raketer och smällare som hanteras oförsiktigt. Detta skall nu regleras med ett förslag som kräver tillstånd för fyrverkerier. Tillståndsplikt är vad handläggaren i ärendet, Per-Erik Björkman, kallar tillägget. Men enligt svensk lag måste man redan ha tillstånd för att använda fyrverkerier om det finns risk för att skador eller andra olägenheter.
– Polisen ska nu neka tillstånd under de här omständigheterna. Men det är inte säkert att det kommer få folk att söka tillstånd vilket gör att det blir ett slag i luften, förklarar han.
Peter som säljer fyrverkerier året om tror inte detta kommer få någon större effekt.
– Vi kräver tillstånd för de fyrverkerier som man behöver tillstånd för att köpa. Mindre raketer krävs det däremot inte tillstånd för att köpa.
Inte heller med den nya regeln kommer det att krävas tillstånd för att köpa mindre fyrverkerier vilket Peter menar kommer att göra regeln verkningslös.
Curt Fredriksson (fp) som ligger bakom många förslag om fyrverkeribegränsning runt om i Stockholm ser positivt på ändringen. Detta trots att hans egna förslag om ett mer omfattande förbud avslås.
– Jag bryr mig inte om att mitt förslag avslås. Det är positivt att det blir en reglering som förhoppningsvis hjälper mot det ofta okontrollerade fyrverkerismällandet.
Att lagen skulle bli verkningslös tror han inte utan hänvisar till förbudet med smällare som infördes för några år sedan och fortsätter.
– Min förhoppning är att privatpersoner nu kommer att söka tillstånd innan de smäller av sina fyrverkerier.
Att denna nya regel ska äventyra fyrverkerierna på nyårsafton behöver man inte oroa sig för. Det finns ett undantag som tillåter att man skjuter iväg sina raketer utan tillstånd mellan tre på eftermiddagen och tre på natten på valborgsmässoafton, påskafton och nyårsafton.
Christopher Gimling Shaftoe 2008-09-17
– Ett slag i luften, säger handläggaren i ärendet Per-Erik Björkman.
300 personer skadas allvarligt varje år och hundar och andra djur får men för livet av raketer och smällare som hanteras oförsiktigt. Detta skall nu regleras med ett förslag som kräver tillstånd för fyrverkerier. Tillståndsplikt är vad handläggaren i ärendet, Per-Erik Björkman, kallar tillägget. Men enligt svensk lag måste man redan ha tillstånd för att använda fyrverkerier om det finns risk för att skador eller andra olägenheter.
– Polisen ska nu neka tillstånd under de här omständigheterna. Men det är inte säkert att det kommer få folk att söka tillstånd vilket gör att det blir ett slag i luften, förklarar han.
Peter som säljer fyrverkerier året om tror inte detta kommer få någon större effekt.
– Vi kräver tillstånd för de fyrverkerier som man behöver tillstånd för att köpa. Mindre raketer krävs det däremot inte tillstånd för att köpa.
Inte heller med den nya regeln kommer det att krävas tillstånd för att köpa mindre fyrverkerier vilket Peter menar kommer att göra regeln verkningslös.
Curt Fredriksson (fp) som ligger bakom många förslag om fyrverkeribegränsning runt om i Stockholm ser positivt på ändringen. Detta trots att hans egna förslag om ett mer omfattande förbud avslås.
– Jag bryr mig inte om att mitt förslag avslås. Det är positivt att det blir en reglering som förhoppningsvis hjälper mot det ofta okontrollerade fyrverkerismällandet.
Att lagen skulle bli verkningslös tror han inte utan hänvisar till förbudet med smällare som infördes för några år sedan och fortsätter.
– Min förhoppning är att privatpersoner nu kommer att söka tillstånd innan de smäller av sina fyrverkerier.
Att denna nya regel ska äventyra fyrverkerierna på nyårsafton behöver man inte oroa sig för. Det finns ett undantag som tillåter att man skjuter iväg sina raketer utan tillstånd mellan tre på eftermiddagen och tre på natten på valborgsmässoafton, påskafton och nyårsafton.
Christopher Gimling Shaftoe 2008-09-17
Quick Response bevakar media
Quick Response bevakar media
Rasism och diskriminering är ett problem i Sverige och inte minst i nyhetsjournalistiken. Organisationen Quick Response verkar för att upplysa och förebygga detta genom att ständigt granska svensk media.
– Alla människor, oavsett ursprung ska behandlas på samma sätt, säger Stella Papapanagiotou, redaktör på Quick Response.
Organisationen, som är en del av Röda Korset, har i tio år granskat nyhetsrapporteringen om invandring, integration och främlingsfientlighet. Man arbetar dels genom att dagligen bevaka och analysera åtta av Sveriges största dagstidningar som DN och SVD. En annan del av arbetet är att föreläsa och utbilda för att motverka de diskriminerande inslagen i svensk media.
För att exemplifiera organisationens arbete visar Stella Papapanagiotou flera exempel för de debatthungriga studenterna på en journalistutbildning i Stockholm. Ett är ur en artikel i SVD där journalisten använt sig av frasen, ”En blatte som snut i förorten”. Papapanagiotou anser att även om avsikten inte var fientlig så borde journalisten ha tänkt till en extra gång innan han använde den formuleringen.
– Man kanske ska fundera över, innan man slänger sig med såna ord, vilken reaktion det får hos läsarna, säger hon.
Ett annat problem är när statistik om invandring och integration används felaktigt. I en artikel från DN visar Papapanagiotou hur det blivit fel när journalisten har buntat ihop alla som räknas som personer med utländskt ursprung för att bevisa att de har mycket sämre studieresultat än personer med svenskt ursprung.
– Man skjuter lite bredvid målet med den här artikeln, säger Papapanagiotou och förklarar hur artikeln skulle ha blivit tydligare om man definierat grupperna bättre. Hon menar också att journalisten kunde ha visat att de som kommit till Sverige under skoltiden drar ner snittbetyget för övriga personer med utländskt ursprung.
Någon självklart svar på frågan om hur journalister ska hålla nyhetsrapporteringen fri från diskriminerande inslag är svår att finna, men Papapanagiotou menar att uppmärksamhet är viktigt.
– Man kan åtminstone ställa frågan och vara beredd på att svaret inte alltid är det man tror, säger hon.
Det gäller alltså att journalister alltid går igenom sina artiklar och letar kritiskt efter sådant som grundats på fördomar eller som kan uppfattas som kränkande av läsarna.
Christopher Gimling Shaftoe 2008-08-27
Rasism och diskriminering är ett problem i Sverige och inte minst i nyhetsjournalistiken. Organisationen Quick Response verkar för att upplysa och förebygga detta genom att ständigt granska svensk media.
– Alla människor, oavsett ursprung ska behandlas på samma sätt, säger Stella Papapanagiotou, redaktör på Quick Response.
Organisationen, som är en del av Röda Korset, har i tio år granskat nyhetsrapporteringen om invandring, integration och främlingsfientlighet. Man arbetar dels genom att dagligen bevaka och analysera åtta av Sveriges största dagstidningar som DN och SVD. En annan del av arbetet är att föreläsa och utbilda för att motverka de diskriminerande inslagen i svensk media.
För att exemplifiera organisationens arbete visar Stella Papapanagiotou flera exempel för de debatthungriga studenterna på en journalistutbildning i Stockholm. Ett är ur en artikel i SVD där journalisten använt sig av frasen, ”En blatte som snut i förorten”. Papapanagiotou anser att även om avsikten inte var fientlig så borde journalisten ha tänkt till en extra gång innan han använde den formuleringen.
– Man kanske ska fundera över, innan man slänger sig med såna ord, vilken reaktion det får hos läsarna, säger hon.
Ett annat problem är när statistik om invandring och integration används felaktigt. I en artikel från DN visar Papapanagiotou hur det blivit fel när journalisten har buntat ihop alla som räknas som personer med utländskt ursprung för att bevisa att de har mycket sämre studieresultat än personer med svenskt ursprung.
– Man skjuter lite bredvid målet med den här artikeln, säger Papapanagiotou och förklarar hur artikeln skulle ha blivit tydligare om man definierat grupperna bättre. Hon menar också att journalisten kunde ha visat att de som kommit till Sverige under skoltiden drar ner snittbetyget för övriga personer med utländskt ursprung.
Någon självklart svar på frågan om hur journalister ska hålla nyhetsrapporteringen fri från diskriminerande inslag är svår att finna, men Papapanagiotou menar att uppmärksamhet är viktigt.
– Man kan åtminstone ställa frågan och vara beredd på att svaret inte alltid är det man tror, säger hon.
Det gäller alltså att journalister alltid går igenom sina artiklar och letar kritiskt efter sådant som grundats på fördomar eller som kan uppfattas som kränkande av läsarna.
Christopher Gimling Shaftoe 2008-08-27
Peter Bratt och pressetiken
Han slänger ur sig talande citat. Det är en man med klara åsikter och en tjugoåttaårig karriär att backa upp dem med.
– Namnpublicering. Ja, det är olika praxis beroende på chefredaktören. Hela apparaten är otydlig och nyckfull, säger han.
Vi sitter på Moderna Museet mitt emot varandra. Peter Bratt, avslöjaren av IB- och Geijer-affären, sitter och äter dagens erbjudande. Vi har satt oss vid ett bord med utsikt över djurgården och den äldre mannen som sitter bredvid Peter Bratt sneglar igenkännande på sin bordsgranne.
Jag lyssnar på hans syn på pressetiken. Han beskriver det som ett regelverk som man bör kunna, men att det under hans långa karriär har sett likadant ut hela tiden.
– Det var inget man gick och diskutera annat än vid ett skarpt läge, säger han och kommer in på publiceringen av namn i artiklar. Här ska ett allmänintresse vara det som styr men han frågar sig vad allmänintresse egentligen är.
– Jag tolkar det som information som gör att läsaren skulle förändra sitt politiska handlande. Om jag exempelvis avslöjar något om Reinfeldt som får folk att inte vilja rösta på honom så har det ett allmänintresse, förklarar han.
Det var under 1970-talet som Peter Bratt gjorde sig känd i Sverige. Han avslöjade den hemliga spionorganisation IB tillsammans med Jan Guillou 1973 och skrev 1977 en artikel i DN som inledde den så kallade Geijeraffären.
Olof Palme, upprörd över avslöjandena som han kraftigt dementerade, kallade Peter Bratt för en skabbig råtta med gula betar.
– IB är något som en vanlig journalist inte råkar ut för och det var inte mitt fel att Geijeraffären blev stor. Hade Palme bara agerat rätt och talat sanning så hade alla klarat sig.
Han återkommer många gånger till frågan om namnpublicering som verkar vara det etiska dilemma som varit vanligast under hans karriär.
– Jag skrev en artikel om en porrkung i Stockholm, hans namn var ju okej att publicera, men han hade en flickvän som också jobbade åt honom. Till artikeln hade jag ett foto på dem från någonstans i Europa. Hon var ju lika skyldig som han så jag satte ut namnet på dem båda. Men sen ringde hennes mor till chefredaktören och var väldigt upprörd, så han beslutade att stryka namnet till den andra upplagan, berättar han och förklarar att det är kan vara känsligt för familjen.
– Det var en annan situation i samband med IB, där var vi tvungna att sätta namn på alla, även på enskilda agenter. Det skulle inte ha gått om jag skrivit för DN, men vi gjorde det för att vi skulle bli tagna på allvar, för trovärdigheten.
– Jag resonerade så att de har gått över gränsen, då kan jag också sätta mig över reglerna.
Under hela intervjun sneglar han ner på mitt anteckningsblock. Som veteranen som ser den oerfarna göra misstag och missa viktiga detaljer. Han väntar gång på gång in mig och påtalar fördelen med att ha någon form av inspelningsutrustning med sig.
/…/
Christopher Gimling Shaftoe 2008-09-05
– Namnpublicering. Ja, det är olika praxis beroende på chefredaktören. Hela apparaten är otydlig och nyckfull, säger han.
Vi sitter på Moderna Museet mitt emot varandra. Peter Bratt, avslöjaren av IB- och Geijer-affären, sitter och äter dagens erbjudande. Vi har satt oss vid ett bord med utsikt över djurgården och den äldre mannen som sitter bredvid Peter Bratt sneglar igenkännande på sin bordsgranne.
Jag lyssnar på hans syn på pressetiken. Han beskriver det som ett regelverk som man bör kunna, men att det under hans långa karriär har sett likadant ut hela tiden.
– Det var inget man gick och diskutera annat än vid ett skarpt läge, säger han och kommer in på publiceringen av namn i artiklar. Här ska ett allmänintresse vara det som styr men han frågar sig vad allmänintresse egentligen är.
– Jag tolkar det som information som gör att läsaren skulle förändra sitt politiska handlande. Om jag exempelvis avslöjar något om Reinfeldt som får folk att inte vilja rösta på honom så har det ett allmänintresse, förklarar han.
Det var under 1970-talet som Peter Bratt gjorde sig känd i Sverige. Han avslöjade den hemliga spionorganisation IB tillsammans med Jan Guillou 1973 och skrev 1977 en artikel i DN som inledde den så kallade Geijeraffären.
Olof Palme, upprörd över avslöjandena som han kraftigt dementerade, kallade Peter Bratt för en skabbig råtta med gula betar.
– IB är något som en vanlig journalist inte råkar ut för och det var inte mitt fel att Geijeraffären blev stor. Hade Palme bara agerat rätt och talat sanning så hade alla klarat sig.
Han återkommer många gånger till frågan om namnpublicering som verkar vara det etiska dilemma som varit vanligast under hans karriär.
– Jag skrev en artikel om en porrkung i Stockholm, hans namn var ju okej att publicera, men han hade en flickvän som också jobbade åt honom. Till artikeln hade jag ett foto på dem från någonstans i Europa. Hon var ju lika skyldig som han så jag satte ut namnet på dem båda. Men sen ringde hennes mor till chefredaktören och var väldigt upprörd, så han beslutade att stryka namnet till den andra upplagan, berättar han och förklarar att det är kan vara känsligt för familjen.
– Det var en annan situation i samband med IB, där var vi tvungna att sätta namn på alla, även på enskilda agenter. Det skulle inte ha gått om jag skrivit för DN, men vi gjorde det för att vi skulle bli tagna på allvar, för trovärdigheten.
– Jag resonerade så att de har gått över gränsen, då kan jag också sätta mig över reglerna.
Under hela intervjun sneglar han ner på mitt anteckningsblock. Som veteranen som ser den oerfarna göra misstag och missa viktiga detaljer. Han väntar gång på gång in mig och påtalar fördelen med att ha någon form av inspelningsutrustning med sig.
/…/
Christopher Gimling Shaftoe 2008-09-05
fredag 27 mars 2009
JMK-salen, en temperatur för alla?
Många elever har under årens lopp klagat på att huvudplatsen för vår undervisning, JMK-salen, är för kall. Detta har nu undersökts och vi kan presentera en guide för var man ska sitta beroende på vem man är och vilka kläder man har.
Kylan i salen härstammar från de två hörnen längst bak i salen. Det bortre hörnet, sett från kafeterian, är det kallaste och har en snittemperatur på 20°C. Det närmre hörnet är något varmare, de har dock gemensamt att det drar något fruktansvärt vid båda vilket gör att det känns kallare. Ett ständigt susande kan även det bidra till en olustig upplevelse. Det bortre hörnet har även dålig belysning vilket beror på att tre av fyra lampor är släckta. Temperaturen stiger snabbt när man flyttar i sidled inåt och bara tre platser in på den bakersta raden var det hela tolv procent varmare än vid kanten. I mitten av salen är det ungefär 21°C vilket förvånansvärt nog är samma temperatur som vid det närmsta övre hörnet. I mitten av salen drar det dock inte och bidrar till en högre upplevd temperatur. Vår vaktmästare, Roland Carlsson, berättar att det pågår en diskussion med Vasakronan som har hand om våra lokaler och att om det blir ett problem så kan de komma förbi och göra några mätningar.
- Men ligger det runt 20-21 så gör de inte mycket åt det hela.
Var ska man då sitta? Det beror helt på dagsformen.
Den frusne bör definitivt sitta i mitten på den bakersta raden. Här är belysningen bra och temperaturen ligger på behagliga 22,5°C. Här hamnar du dock långt ifrån tavlan så hökögon eller kikare är ett måste.
Är man inte frusen men mån om perfekt belysning och bra sikt är det bäst att sitta på andra raden strax till höger, här är temperaturen 21°C men det drar inte, så en normal inomhus klädsel bör räcka. Belysningen är optimal med hela sju fungerande lampor som lyser upp dina anteckningar.
Den person som lätt drabbas av svettningar vid nervösa situationer som föreläsningar kan med fördel sitta uppe i ett av hörnen. Om man dessutom av något skäl känner obehag vid exponering är det mörka bortre hörnet perfekt, här varken syns eller hörs du. Det kalla suset både kyler ner svettiga armhålor och gör att en kurrande mage inte hörs. Har man haft en sen kväll med ett stort intag av jästa drycker vill jag lova att den behagliga brisen sveper undan en stor del av din ångest och distribuerar din doft så att alla kan ta del av de spritångor du utsöndrar.
Denna guide kan dock visa sig vara inaktuell när den publiceras eftersom det ibland händer att belysning åtgärdas, något Roland Carlsson lovade skulle ske. Ett tips är att använda kunskapen kring temperatur som läsaren nu har och kombinera det med att se vilka lampor som lyser för stunden och välja sin plats efter detta.
Christopher Gimling Shaftoe 2007-1007
Fakta
Rekommenderad rumstemperatur är 21°C och bör inte överstiga 22°C för att inte luftkvaliteten ska försämras eller understiga 20°C. Ansvariga för inomhusmiljön på JMK är Vasakronan och om man har några synpunkter kan man vända sig till vaktmästeriet eller direkt till dem.
Kylan i salen härstammar från de två hörnen längst bak i salen. Det bortre hörnet, sett från kafeterian, är det kallaste och har en snittemperatur på 20°C. Det närmre hörnet är något varmare, de har dock gemensamt att det drar något fruktansvärt vid båda vilket gör att det känns kallare. Ett ständigt susande kan även det bidra till en olustig upplevelse. Det bortre hörnet har även dålig belysning vilket beror på att tre av fyra lampor är släckta. Temperaturen stiger snabbt när man flyttar i sidled inåt och bara tre platser in på den bakersta raden var det hela tolv procent varmare än vid kanten. I mitten av salen är det ungefär 21°C vilket förvånansvärt nog är samma temperatur som vid det närmsta övre hörnet. I mitten av salen drar det dock inte och bidrar till en högre upplevd temperatur. Vår vaktmästare, Roland Carlsson, berättar att det pågår en diskussion med Vasakronan som har hand om våra lokaler och att om det blir ett problem så kan de komma förbi och göra några mätningar.
- Men ligger det runt 20-21 så gör de inte mycket åt det hela.
Var ska man då sitta? Det beror helt på dagsformen.
Den frusne bör definitivt sitta i mitten på den bakersta raden. Här är belysningen bra och temperaturen ligger på behagliga 22,5°C. Här hamnar du dock långt ifrån tavlan så hökögon eller kikare är ett måste.
Är man inte frusen men mån om perfekt belysning och bra sikt är det bäst att sitta på andra raden strax till höger, här är temperaturen 21°C men det drar inte, så en normal inomhus klädsel bör räcka. Belysningen är optimal med hela sju fungerande lampor som lyser upp dina anteckningar.
Den person som lätt drabbas av svettningar vid nervösa situationer som föreläsningar kan med fördel sitta uppe i ett av hörnen. Om man dessutom av något skäl känner obehag vid exponering är det mörka bortre hörnet perfekt, här varken syns eller hörs du. Det kalla suset både kyler ner svettiga armhålor och gör att en kurrande mage inte hörs. Har man haft en sen kväll med ett stort intag av jästa drycker vill jag lova att den behagliga brisen sveper undan en stor del av din ångest och distribuerar din doft så att alla kan ta del av de spritångor du utsöndrar.
Denna guide kan dock visa sig vara inaktuell när den publiceras eftersom det ibland händer att belysning åtgärdas, något Roland Carlsson lovade skulle ske. Ett tips är att använda kunskapen kring temperatur som läsaren nu har och kombinera det med att se vilka lampor som lyser för stunden och välja sin plats efter detta.
Christopher Gimling Shaftoe 2007-1007
Fakta
Rekommenderad rumstemperatur är 21°C och bör inte överstiga 22°C för att inte luftkvaliteten ska försämras eller understiga 20°C. Ansvariga för inomhusmiljön på JMK är Vasakronan och om man har några synpunkter kan man vända sig till vaktmästeriet eller direkt till dem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)